Nina

Pust, idag var det copymarket som gällde och jag kom hem med tre väskor (40 euro), en peak vinterjacka (20 euro) och fem scarfar (12 euro).

Det var i korthet vad som hänt idag :) Kommer nog upp foto på shoppingen sen när jag hinner och orkar vänta på att bilderna laddas upp. Vi steg upp kring 10 tiden och gick och duschade, sedan gick vi till metron och åkte till Copymarket, det tar ca en timme dit. Där snurrade vi omkring hur länge som helst och prutade för fulla muggar så nu är hjärnan helt tom!

Åt gjorde vi på en restaurang som hette Latina, helt ok mat, men lite dyrare så dit far vi nog inte tillbaka igen. När vi skulle gå ut från restaurangen kom det en man emot oss som började prata med oss. Han var turk och blev jätteglad när han hörde att vi kom från Finland :) Han gav oss sitt visitkort och tyckte att vi skulle "get together some weekend". Hm...kanske inte! Vi hade dessutom sett han och hans mamma (?) tidigare under dagen och tyckte redan då att de verkade excentriska, hans "mamma" hade en scarf virad kring huvudet och kolsvarta solbrillor.

Jag trodde att jag hade varit med om att det var mycket folk i metron, men dagens hemresa slog alla rekord. Jag önskar verkligen att jag skulle kunna förmedla mina bilder och känslor som finns i huvudet, men det går inte! Det var så mycket människor i vagnen att man stod och lutade sig på varandra och man klämdes nästan ihjäl. Tur att jag inte har klaustrofobi, för då skulle det inte gå att åka metro. Iira och jag stod ganska långt inne i metron och vi trodde på allvar att vi inte skulle komma ut på rätt station för man kunde inte röra sig inne i vagnen, så trångt var det! Som tur var det många som skulle av på vår station så vi slapp av genom att buffa och knuffa oss fram (ni kan inte ens tänka er vilket tryck det blir när folkmassorna skall ut och kommer bakifrån). Man blir helt MATT!

När vi gick hem var det en flicka som ville ta foto med oss (öööh) så de fick hon väl göra, fast lite konstigt var det ju nog! Men vi var så tomma i hjärnan vid det tillfället att vi inte ens orkade bry oss. Idag såg vi också två tiggare, usch de hemskt när barn kommer fram och tigger! Men det är de första vi har sett här, så mycket av dem finns det inte som tur.

Nu ska jag göra något annat, orkar inte sitta vid datorn på ett tag. Håller dessutom på att oroa ihjäl mig om min framtid för tillfället. Allt är osäkert just nu! Inget sommarjobb, inget ämne till slutarbetet och ja vet int... inga framtidsplaner...

Äh, nu bli ja ju deppad då ja ser de svart på vitt. Ja måste skärpa till mig nu! Kanske de ordnar upp sig förr eller senare fast det inte känns så nu. Bara jag skulle få något sorts klartecken angående sommarjobbet skulle det redan kännas så mycket bättre!