Nina

Idag blev det konstaterat en gång för alla; jag är ingen museimänniska! Jag tycker att det är tråkigt att bara gå runt och titta. "Se men inte röra" passar inte mig :) Det ska vara lite action så är allt mycket roligare.

Imorse sovde jag som en stock när Iira började vända och vrida på sig i sängen. Jag kollade på klockan, såg att den var halv 10 och vände mig om och fortsatte att sova, haha. Det var en sån morgon när benen var så tunga att de kunde ha sjunkit genom madrassen. Vilken ställning jag än lade mig i var bekväm. Skulle ha kunnat sova hur länge som helst! Dessutom var det relativt tyst! Till sist tvingade jag mig själv att vakna till liv, då var klockan lite över 10. Vi fixade oss i ordning och gick iväg till metron för att fara till Shanghai Science & Technology Museum. Biljetten dit kostade 6 euro, vi skulle också ha velat fara på någon 3D film, men då sa tanten i kassan att de bara går på kinesiska. "Behåll era gamla skrotfilmer" tänkte vi då! Vi snurrade omkring på museet ett tag och gick igenom bl.a. en regnskog och en massa uppstoppade djur. Var väl... hm... helt okej. Besökarna på museet bestod typ av Iira och mej + en massa skolbarn, haha :D Så man skulle ju ha trott att det skulle ha varit intressant för oss då också, men nepp. Vi kom ganska snabbt fram till att det var tråkigt och stack därifrån.

Istället för museet for vi till Tv-tornet och spatserade längs floden där. Solen sken och vi satte oss på en bänk för att njuta en stund. Det var nästan som att sitta vid Aura å (inte!) :D Snart började vi känna hungern komma krypande och gick till Super Brand Mall för att kolla efter något matställe. Vi yrade omkring där hur länge som helst (1,5 h) innan vi kunde bestämma oss vad vi ville ha. Resultatet blev en pasta på Zoe's cafe. God var den och den serverades med bröd och sallad. Efter maten knallade vi runt i köpcentret, men båda hade noll energi och vi bestämde att vi far på en kaffe till Starbucks, så det gjorde vi!

Vi har inte sett ett enda postkort i hela stan fast vi har snurrat här nu i en månad! Idag gick vi ner till ett stort köpcenter för att kolla om de skulle ha där. Vi träffade på en vänlig amerikan som jobbade där. Han berättade att det är svårt att få tag i postkort här, men att de brukar finnas på metrostationerna. (idiotstad!) Postkort brukar man ju hitta i varenda hörn!! Nå vi snokade igenom en hel metrostation och till sist hittade vi en liten bokhandel där de sålde dem. Äntligen! Så nästa tisdags högläsningstimme kommer troligtvis att gå åt till att skriva kort, haha :)

På metron hem fick vi nervfel av alla dumma och fula kineser och skulle ha kunnat skuffa ner dem framför tåget :D Ojoj, man blir riktigt mordisk här ibland!