Nina

Som ni ser på rubriken har dagens höjdpunkt utan vidare varit en brownie :D Jag låg och lusläste en tidning med restaurangtips igår kväll och råkade hitta en restaurang/café där det stod att de serverade stadens bästa brownie. Iira och jag blev självklart eld och lågor och bestämde oss för att det måste testas! Egentligen var det ju meningen att vi skulle ha farit till tygmarknaden med Karolin, men hon skickade ett meddelande imorse och sa att hon ännu var sjuk... så det blev inget av de planerna, synd! Men vi får ta det nästa vecka istället!

Planerna ändrades alltså och vi bestämde oss för att fara till Shanghai Museum (alla lärare har tjatat om att man borde fara dit), gå på stan lite och sedan fara och äta en brownie. Redan när jag vaknade kände jag mig lite halvhängig, inte alls sjuk, utan helt enkelt trött. Så hela dan har jag gått lite som i en dimma :) Tror nog att det beror på att jag sover dåligt här och har gjort det flera veckor nu, förutom några få undantag. Kommer säkert att sova 20 timmar i sträck då jag kommer hem! Både Iira och jag var ganska tröga i starten imorse och det tog ett bra tag innan vi kom oss iväg. Vaknade "redan" kring klockan 10 av att det hördes in jättehög musik! Senare listade vi ut att musiken kom från andra sidan gatan, alltså väldigt långt ifrån! Men det lät precis som om någon hade en stereo rakt utanför vårt fönster, suck.

Nå, tillsist kom vi oss iväg till metron och steg av vid people's square. Där tog det ett tag innan vi kunde orientera oss och hittade till museet. Vi hade nog tänkt oss att det kan vara tråkigt, men det var helt otroligt tråkigt! En massa statyer, kippor och kappor från den kinesiska bronsåldern osv. SUCK OCH STÖN! Tyvärr intresserar det inte mej det allra minsta! Vi var i museet kanske 10 minuter innan vi konstaterade att "nää, det här är ingenting för oss". En från vår klass (nörden) hade också varit till museet och berättade att hon hade spenderat tre timmar där (TRE!!) Helt otroligt, vi tyckte att tio minuter var för mycket :) När vi kom ut från museet var det en kines som ville att vi skulle ta foto på honom och hans bekanta framför museet. Klart att vi gjorde det! Sedan började de prata med oss och de kunde faktiskt ganska hyfsad engelska. Deras första reaktion när de hörde att vi var från Finland var Nokia, hehe! Vårt land är iaf känt för något. Vi gick vidare och direkt var det ett till kinesgäng som ville att vi skulle ta foto på dem. Inte kan man ju säga nej så jag tog kameran i hand och fotade. Samma sak hände denna gång; de började prata med oss. När vi nämnde Finland denna gång var deras första association jultomten :D Ganska intressant att se vad kineserna tänker på när de hör Finland! Vi pratade vidare, men när den ena kinesen sa att kanske tomtemor kommer från Kina så fick vi nog och sa att vi skall fortsätta :D

Så det gjorde vi; vi sökte reda på en restaurang och hittade en som verkade okej. Det var riktigt god mat och enkel mat, ris och kött. Efter att vi var mätta och belåtna vandrade vi i lite butiker, men hittade ingenting. Vi hade tänkt fara till Copy Market på Nanjing road och kolla på jeans, men strax märkte vi att vi var i fel enda av gatan och att det skulle ha varit hur långt som helst att gå till copy marketen. Istället kom vi fram till att vi ville fara och smaka på brownien. Så vi sökte oss till en metrostation och åkte några stationer. När vi kom upp från underjorden möttes vi av "slumkvarter", då tänkte vi nog att få se vad det här skall bli till... Vi gick och sökte efter gatunumret där restaurangen skulle vara och när vi hittade det var lokalens fönster täckt med galler! Jaha... vi som hade kämpat som tokar för att hitta en god brownie i denhär stan. Vi gick iaf över vägen för att ta oss en närmare titt och när vi kom över såg vi att restaurangen var inne i en liten gränd. Restaurangen i sig var jättefin och mysig och personalen talade engelska. Man såg direkt att det var lite högklassigare, dessutom var det många västerlänningar där :) Konstigt bara att den var på så undangömt ställe! Vi slog oss ner och utan större problem valde vi ut varsin brownie och en raspberry dricka. Brownien och drickan kom snabbt till bordet och båda var helt ljuvliga! Drickan smakade jättemycket av hallon och var sådär passligt fräsch och syrlig! Gaffeln bara sjönk igenom brownien och den smakade äkta choklad! Den serverades med en kula vaniljglass och chokladsås. Mmmmmmmm! Efter att ha ätit brownien var man precis så mätt som man skall bli av en sån. Helt perfekt! Humöret steg genast några grader :) I menyn fanns också andra chokladdesserter som vi garanterat ska pröva på någon annan gång. De hade en massa söta "ordspråk- och lekar" i menyn och i restaurangen. Hehe, har ni till exempel nån gång tänkt på att stressed baklänges blir desserts! Haha, det kan inte vara en tillfällighet, eller hur?

Glada och nöjda och med löfte om att återvända gick vi från restaurangen. Det var nog ett lite dyrare ställe (drickan + brownien kostade 6 euro) men definitivt värt pengarna! Vi styrde stegen mot en shoppinggata och snurrade i butiker i några timmar. Men fy vad det är störande när man inte får se på kläderna ifred! Det går hela tiden någon efter en, suck. Dessutom kan de inte göra det diskret utan måste gå flåsa en i nacken. När vi tillsist kom till H&M var det så skönt att bli lämnad ifred att båda hittade varsin t-skjorta. Min var en helt basic gul och Iiras var lila. Jag förstår mig inte på att alla H&M är lika varma som en bastu. När vi stod i provrummen så rann svetten längs ryggen, usch! Snabbt gick vi ut igen och vidare till de franska kvarteren, eller Xintiandi som de heter. Det är jättefint där och man skulle aldrig tro att man är i Shanghai. Där är husen låga och det finns många mysiga caféer och restauranger.

Efter att vi hade gått där en stund började fötterna värka och vi kände att det var dags att börja fara hemåt. Efter att ha väntat ut tre metrotåg, kom det äntligen ett tåg som inte var riktigt lika fullt med folk. Det var helt sjukt, på de tre första tågen var det en vakt som buffade in folk i vagnarna så att de inte skulle bli i kläm när dörrarna stängdes. På väg hem från metrostationen kom det en gubbe emot oss som gick baklänges. Vår lärare berättade att kineserna gör detta på grund av sin tro. De tror på Yin och Yang och att allting har två sidor. Så om man går framåt borde man också gå bakåt för att inneha en position i mitten. Oj huhuh :) Efter gubben som gick baklänges var det en gubbe som gick och klappade i händerna medan han gick runt i cirklar... Ibland tror jag nog att kineser är lite konstiga i huvudet! Inte är det konstigt att man börjar längta efter tysta och inåtvända finnar, hehe.

Hem kom vi oss tillslut, vi var först via butiken och sedan köpte vi varsin kebabpinne från gatan för att ha något att tugga i oss. Nu ska det bli skönt att krypa i säng och vila mina värkande fötter.