Datavirus + Sjukhusbesök

Ska försöka skriva lite om gårdagens händelser medan jag ännu kommer ihåg. Mitt minne suddas ut så snabbt :D Igår hade vi sovmorgon för vi skulle till skolan först 13.30, skööönt! Nog för att renoveringen störde, men det är ändå skönt med sovmorgon! Vi pallrade oss iväg på en tråkig lektion, där man som vanligt inte lärde sig något nytt. Det är väldigt tur att jag inte kom hit för att studera :)


Efter skolan gick vi till datasalen eftersom vårt Internet hemma inte funkade alls igen! Iiras dator har fått samma virus som min nu också... En klasskompis sa att så länge virusprogrammet upptäcker viruset och bekämpar det så borde det inte vara nån fara, men det känns väldigt osäkert iaf! Jag sökte igenom hela datorn efter spion- och virusprogram och som tur hittade den ingenting, så det verkar som om den e okej, huh! Men Internet funkar fortfarande inte, tycks vara något fel på det här nu, suck! Före vi visste att våra datorer var okej var vi ner till receptionen och sa att vi vill ha pengarna tillbaka eftersom Internet inte funkar och våra datorer har fått virus. Gissa vad vi fick för svar!? Jo, en lååång radiramsa på kinesiska. Lite man blir frustrerad när man inte kan kommunicera med människorna här. Det är nog dåligt att de inte kan engelska i reception på ett hotell som heter "Shanghai International House for Education".


Efter att vi suttit i datasalen ett tag och fått ivägskickat några mail gick vi hemåt igen. Vi hade planerat att fara och träna, men eftersom Iira kände sig krasslig så struntade vi i det. Iira har varit förkyld i fyra veckor nu så vi bestämde oss för att fara till farbror doktorn med henne. Vi hade fått ett visitkort till Shanghai East International Hospital av Anne & Sampo, så vi hoppade in i taxin och for iväg dit. När vi kom in genom dörren var det fullt med kineser och det var allmänt ganska sjabbigt där. Nå vi gick till närmaste informationsdisk och Iira berättade om sina problem. Sköterskan som faktiskt kunde engelska sa att vi borde fara till det internationella sjukhuset. Där stod vi som två frågetecken och såg på varandra en stund innan vi i mun på varann frågade var vi var nu... Det visade sig sedan att taxichauffören hade kört oss till fel ingång, så när vi gick genom en korridor och steg in genom en annan dörr var det som att komma till en annan värld! Det var rent, snyggt och fräscht. Vi stegade pånytt fram till  informationsdisken och Iira berättade om sina problem. Hon fick en papperslapp att fylla  som tog ca 3 minuter. Efter det fick vi sätta oss ner och vänta. Efter ca 5 minuters väntan ropade en sköterska upp hennes namn. Hon följde med och sköterskan hade mätt febern, sedan hade de gått till läkaren som hade kollat halsen och hört på lungorna. Han sade direkt att han hör att allt inte står rätt till så när hon kom ut från doktorn hade hon med sig en hel kasse med mediciner, bl.a. en penicillinkur och hostmedicin. Så för tillfället är hon en riktig knarkare, haha :D


Efter att vi hade varit på sjukhuset hade klockan redan hunnit bli mycket och vi var båda vrålhungriga för vi hade inte ätit något annat än morgonmål + ett äpple. Vi gick till Super Brand Mall och åt varsin Ciabattaburger och sallad. Gott var det! Efter det gick vi till Watson's (ett apotekliknande butik) och köpte bomullstussar och plåster. Sen stod vi såklart och velade framför godishyllan lääänge lääänge läääänge. O vad kommer vi ut med... en snickers, vad annars! Nå, vi tänkte att det säkert inte är något problem, men oj så fel vi hade! Utanför köpcentret kryllade det av taxin, MEN alla var svarta och skulle ha 10 euro för att köra oss hem (dvs. dubbla priset) Vi bara fnös åt dem och tänkte att vi går lite så får vi nog tag i en taxi. Vi gick och yrande omkring väldigt länge sista slutligen innan det kom en ledig taxi. Varannan bil som for förbi oss var typ en taxi, men ingen var ledig, suck! Nå, vi kom oss in i taxin till sist och åt vår snickers som smakade trä! Vi har kommit fram till att man bara ska köpa godis från vår närmsta butik, all annanstans smakar det inte choklad.


Efter våra sjukhusstrapatser kröp vi raka vägen i säng och väntade på att väckarklockan skulle ringa nästa morgon.


Kommentarer
Postat av: Stef

Knorp, ett liv utan vettig chok är inte ett människovärdigt liv!
Förresten, borde Iira faktiskt träna om hon e sjyk?

2008-04-04 @ 21:40:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0