Nina

Vi stupade i säng klockan 20.00 igår kväll. Klockan 23.00 vaknade vi båda av jättehög musik. Det visade sig att kineserna hade lite roligt och sjöng karaoke J haha, det var inte så roligt för oss som blev störda. Båda somnade om efter ett tag, för vi var så grymt trötta. Klockan 6.00 vaknade jag och var pigg (!!!) men Iira sov ännu så det var bara att svänga sig och försöka somna om. Efter ca en timme vaknade Iira och sedan låg vi i sängen och halvslumrade tills klockan var ca 8.30. Därefter släpade vi oss upp från värmen i sängen, det var en hemsk upplevelse, för rummet är väldigt kallt! Jag sov med stickasockor och dubbla täcken! Det säger väl allt! Båda duschade i vår vackra gröna dusch och sedan gick vi ut för att hoppa på bussen in till stan. Vädret var riktigt soligt och fint, men de blåste superkallt! Så de va no bara att ta på jackorna och tröjorna. Glada och nöjda satte vi oss på buss nr 43, som vi trodde att skulle ta oss direkt in till centrum. Men NEPP den stannade på en busstation där det fanns typ tusen andra bussar. Vi satt bara där och tänkte att den skulle fara vidare, men nej den stod bara där och tillsist började en kines säga något åt oss och pekade att vi skulle gå ut. Så då var det bara att trippa iväg. Där stod vi då; två bleka finnar som såg ut som två frågetecken bland 1000 bussar J Som tur kom en kines och frågade om vi behöver hjälp. Han var snäll och visade oss till rätt buss som skulle ta oss in till huvudgatan. Så efter många om och men kom vi till stan. Det tog oss ca en timme med buss in till centrum, så nästa gång försöker vi nog med metron istället! Det är så mycket trafikstockningar här! Väl i centrum KRYLLADE det med folk. Det går inte ens att beskriva hur mycket människor det är i rörelse här. Det är jobbigt att ta sig fram här då nästan ingen pratar engelska... Varje gång vi såg en utlänning ville vi nästan säga "I love you", man blev så glad av att se nåt annat folk än kineser. Fattar inte hur det skall gå att se dessa mängder av människor i tre hela månader.

Äventyret började med att vi skulle växla våra pengar. En så enkel sak var till och med svår! Nästan alla banker var stängda och de som hade öppet hade "no exchange on weekends". Vi gick runt och frågade en massa folk och många kineser ville ta ut pengar åt oss från sina konton och byta dem mot våra euron! Vilket lurendrejeri alltså! Tillsist hittade vi en bank som var öppen och där vi kunde få växla våra pengar! Allt verkar vara hemskt omständigt i det här kommunistlandet... passet måste man ha med sig överallt och alla dokument skall stämplas hundra gånger. Annars gick vi mest bara och tittade omkring medan vi med jämna mellanrum blev antastade av galna försäljare "shooos, watscheeees, bägs, dvds, prada, gucci, com lok shop". Iira shoppade en väska, men det var med mycket möda och stort besvär hon hittade den. Måste säga att jag hade förväntat mig något helt annat (i shoppingväg alltså). Det var svårt att hitta någon bra butil, allt här är så jättestort! Varuhus finns det massor av, men där är priserna i stort sett samma som i Finland. Inte har jag sett några speciellt snygga kläder här heller. Jag tror att vi ska söka oss till marknaderna imorgon eller på måndag och se om det finns bättre grejer där!

Det var en häftig upplevelse att äta här också... Båda blev vrålhungriga i ett skede och vi gick till första bästa restaurang vi såg. Personalen talade ingen engelska, så det var lite knepigt! Som tur fanns det bilder i menyn och rätterna stod också på engelska. Vi kollade runt lite och såg att de flesta hade små skålar med olika maträtter, så därför tänkte vi också att vi beställer in grönsaker, broiler i tomatsås och ris. Till det så drack vi te!! Man gör tydligen det här?!. Vi tänkte få värsta chocken när vår mat kom in. Två megaskålar med sallad, salladsdressing, varsin risskål och en sorts gryta med broiler. Haha, vi skratta som tokar när vi såg hur mycket det var. Jag undrar varför vi fick jättestora grejer och alla andra hade små skålar? De tyckte väl vi var så feta att de kände sig tvingade att ge oss mycket mat :P Allt detta kostade ca 8 euro per person, så dyrt var det inte direkt och då åt vi ändå på en lite bättre restaurang. Ingen av oss hade nån dressing på salladen, men servitörerna kom hela tiden och visade att vi skulle hälla den på salladen.. så vi tänkte att vi väl måste pröva det då! Där gjorde vi ett misstag! Jag har aldrig i hela mitt liv smakat på något så starkt!! Nästan började rinna, det bara brände i halsen, ögonen tårades och kinderna blossade. Det kändes som om man hade ätit aceton eller nåt :D Tur att vi båda hade satt bara lite dressing, annars skulle hela salladen ha varit förstörd.

Ju mer klockan blev, desto mer folk blev det i stan. Det var helt tjockt! Tillsist ville vi bara bort och i lugn och ro. Folk är väl så vana med trängsel här så dom inte bryr sig, men för någon som är van med att man kan gå utan att trängas med miljontals andra människor är det ganska jobbigt. Vissa affärer var så fullsmockade att man nästan inte rymdes in i dom! Det är nog tur att de har enbarnspolitik i det här landet! (schysst man e alltså, he-he) Man märker också av alla avgaser, det är tydligen nästan alltid lite disigt här. Vissa går också med masker över munnen, uuuv! Hemfärden gick bra förutom att vi fick vifta som tokar för att busschauffören skulle se oss. Så nu sitter vi här i vårt iskalla rum med typ alla kläder vi äger på oss :D Klockan är nu 19.10 och vi har just smällt i oss enmassa salta kex och lite choklad (hyps!)

Zaijian! (betyder hejdå om ni e intresserade, har ingen aning om hur det uttalas men...Kinesiska låter bara som en gröt, man kan int urskilja ett enda ord!)