Genom ett regnigt Shanghai
Vi somnade ganska sent igår och sedan vaknade jag klockan fem och kunde inte på nåt sätt somna om igen, tänkte få nåt fel! Klockan sju såg jag ännu på klockan, men efter det somnade jag en stund för att direkt väckas av en massa ljud. Kineserna borde lära sig lite om ljudisolering av finnarna! Precis allt hörs in, till och med när någon utanför hostar. Så när man inte direkt är van vid så mycket ljud, blir man lätt störd. Vänjer väl mej, antar jag och hoppas jag! Hade väckning klockan 10.00 och då kunde jag såklart ha sovit hur länge som helst under det varma täcket, men det var bara att hoppa upp ur sängen och in i duschen. Som tur funkar vår dusch normalt och vi får härligt varmt vatten :)
Klockan elva var vi klara för avfärd efter ett morgonmål bestående av en semla med apelsinmarmelad, en yoghurt och ett glas apelsinjuice. Igår kväll satte vi med kartan på sängen framför oss och försökte att ringa in alla områden värda ett besök + kolla hur metron går och hur man skall ta sig dit. Det hjälpte nog mycket! Vi hittade till metron utan större problem, det var väl ca tre kilometers promenad till stationen. Tyvärr så har vädret inte varit det bästa idag, det var regnigt, grått och rått? så ni kan ju tänka er hur mitt hår såg ut bara för att vi va ute i 1 minut? det var INTE fint. Nå, här behöver man nog inte bry sig så mycke hur man ser ut faktiskt, alla stirrar ögonen ur sig iaf. Vi är nog lite besvikna över att ingen har visat oss runt i stan, eller hur man skall ta sig dit. Här gäller det nog att ha skin på näsan och bara våga ta riskerna, för man vet aldrig hur det slutar. Det är en väldig tur att Iira har Lonely Planets guidebok om Shanghai, därifrån har vi fått den största hjälpen!
När vi kom in på metrostationen kryllade det av kineser. Jag menar det! Det var HELT fullt. Som tur har de skyltar på engelska så vi hittade en skylt med en pil där det stod ?tickets?, vi följde den och kom fram till en lång rad med biljettmaskiner på KINESISKA! Hm, det var ju lite knepigt för oss att köpa biljetter av en maskin som pratar kinesiska. Dessutom kom man inte ens fram till en maskin, för alla kineser bara trängde sig förbi fast man själv stod och köade. Det försöket gav vi upp och hittade istället en kassa där de sålde biljetterna, när man pratar med en människa kan man iaf använda sig av teckenspråk. Vi skulle ha två biljetter och i guideboken fanns namnet på den station vi skulle till så det var bara att visa upp den! Biljetterna kostade 4 Yuan dvs 40 cent, haha man går ju inte precis på minus när man åker metro eller buss i det här landet :) Gick ju relativt smärtfritt sista slutligen. När vi hade fått biljetterna var det bara att följa folkmassorna ner till tågen. Där tog det ett bra tag innan vi listade ut vilket håll vi skulle åka till. Men med hjälp av skyltarna gick det nog. Vi räknade ut hur många stationer vi skulle åka och det var en himla tur att vi gjorde det, för det var något fel på bandet (när dom läste upp stationernas namn) så att det kom försent, alltså efter att vi åkt förbi stationen! Dagens första lärdom var alltså att alltid vara förberedd. Vi kommer nog att börja använda oss av metro framöver, gick mycket snabbare och var mycket smidigare än att åka med buss.
Vi hoppade av tåget i de franska kvarteren och gick omkring där och snurrade länge länge länge. Där finns så mycket butiker att man inte skulle hinna gå i varje fast vi skulle gå varje dag klockan 8-17 i tre månader! Shoppingen är nog mycket bättre där än på ?huvudgatan?. Prisklassen inne i affärerna är nog inte så mycket lägre än i Finland tyvärr! På domhär gatorna fanns alla märkesbutiker såsom Lacoste, Louis Vuitton, Gucci, Rolex, Lyle & Scott, Prada osv.. så det var ganska kul bara att fönstershoppa. Synd att man inte är rik! Annars hittade vi också ett H&M (yeeeeei) så vi sa att de väl ändå dit vi kommer att fara o shoppa sista slutligen! H&M var fem (!!!) våningar, så där finns nog allt man kan tänka sej. Det är skönt att det finns västerländska butiker här så att man hittar nå kläder som passar, dom är ju så små här allihopa! Eller är det månne jag som är stor? Jag måste säga att det är en upplevelse att gå i en såhär stor stad, det går inte att beskriva hur det är ens! Jag kan berätta att jag flera gånger glömde bort att gå över vägen fast det hade slagit om till grön gubbe, för att jag stod och stirrade på allting runt omkring mej, hehe. Skyskraporna här är otroligt mäktiga! Kan bara tänka mej hur det ser ut när det är mörkt och allting är upplyst. Man måste verkligen ta in stan med alla sina sinnen!
Vi sökte förgäves efter marknaden för fejkvaror, dit ville vi ju såklart eftersom vi är fattiga studeranden. Det finns massor med kineser som står längs gatorna med små ?kort? ?eller broschyrer? i händerna. Dom kommer springande efter en och lockar med sina ?märkesvaror? och dom ger inte upp! Vissa går efter en tills man blir så irriterad att man skulle kunna ge dem en rak höger, haha. Vi orkad inte bry oss om dem, utan tänkte att vi går till marknaden istället, man vet ju aldri vad som skulle kunna hända om man följer med någon mysko kines in i en skum sjabbig gränd. Tillsist när vi blev så frustrerade över att inte hitta marknaden, följde vi med en kvinna som sålde en massa fejksaker. Hon babblade på något om att marknaden har varit stängd i snart ett år! Hm.. undrar om det stämmer? Det skulle iaf förklara varför alla försäljare springer omkring på gatorna istället. Kanske det är förbjudet att sälja piratkopior här nuförtiden, vad vet jag? Kvinnan förde in oss i en skum gränd där vi gick in i en rutten byggnad, där inne fanns en liten butik med enmassa fejkvaror :) Klockor, plånböcker, solglasögon, jackor, bälten, väskor osv. Tyvärr så hade de bara kläder år karar :( men vi var mer intresserade av klockor och väskor. Jag hittade en riktigt fin Louis Vuitton klocka och en Prada väska. Iira hittade också en klocka, en väska och en plånbok. Det var egentligen ganska jobbigt att kolla på vad man ville ha eftersom vi var de enda i butiken och det var typ tio kineser som hängde och flåsade oss i nacken. När vi hade plockat åt oss varorna var det då dags att förhandla om priset. Där fick vi oss en rejäl shock!! Kvinnan räknade ihop en klumpsumma på alla fem varor och det blev 4500, dvs 450 euro. GURRE ALLTSÅ! Vi som hade trott att de sku va billigt. Okej de klart att man ska pruta ner det till mer än halva priset, men de sku ändå ha blivi dyrt. Så vi bestämde att vi struntar i klockorna och plånboken och tar väskorna. Då gick hon självklart ner i pris och bjöd något på 3000 för hela paketet. Vi bara skakade på huvudena och bjöd 500 för allting, hehe :) Ja menar de ju ändå 50 euro! Men nope det fick vi inte ner det till, så därför blev det så att vi bestämde att vi bara tar väskorna denhär gången innan vi har lärt oss hur långt man kan gå i prutandet. Väskorna fick vi då för 500 Yuan (50 euro), efter många om och men. Vi var redan på väg ut ur butiken när de ropade in oss tillbaka och sa att vi fick dem för 500, hehe. Så det var lärdom nummer två; att pruta om fejkvaror.
Efter det så var vi självklart hungriga och gick för att söka upp nånstans att äta. Vi gick in ett riktigt snofsigt varuhus (som det finns typ 1000 av här) och hittade en liten restaurang som hade jättefin utsikt. Självklart kunde personalen ingen engelska och menyn fanns inte heller på engelska.. ojoj! Vi hade lite tur och märkte att det fanns bilder i menyn, så det var bara att välja något som såg gott ut. Det blev broiler, nånsorts potatismos med grönsaker iblandat, soppa och ris + en tomatklyfta och några halvmjuka gurkor. Det fanns tyvärr bara en bild på dricka där och det var apelsinsaft, så det fick de bli. Det bästa av allt var att vi fick kniv och gaffel att äta med. HALLELUJA. Så idag blev vi riktigt mätta och belåtna. Dagens tredje lärdom är att alltid kolla om restaurangen har bilder i menyn eller en meny på engelska!
Efter att vi hade ätit bestämde vi oss för att vandra vidare mot gamla stan, vid det laget var vi båda ganska utmattade efter att ha varit i farten hela dagen och gått supermycket. Det är konstigt hur en stad kan förändras på en liten stund. Helt plötsligt tog allt det fina och omskötta slut och det var precis som att komma till värsta slumområdet. Husen var sjaskiga och äckliga och roskisar låg omkringspridda här och var. Vi orkade inte ens gå ända fram till gamla stan utan istället vände vi tillbaka för att söka efter närmaste metrostation. Hemresan gick helt okej, förutom att det var så fullt i metron att vi inte slapp in i den första som kom, utan tvingades vänta på den andra (dom går med tre minuters mellanrum, så det var ju inte så farligt precis). Kineserna trängs helt otroligt mycket, man lär sig säkert att ta sig fram bättre här när det har gått lite längre tid. Det är tydligen inte oartigt att armbåga sig fram här (Dagens fjärde lärdom). När vi gick hem till hotellet från metron började det regna ganska hårt och skorna blev såklart helt genomvåta! Mysigt alltså! Nu är vi i alla fall hemma på hotellet lagom trötta både psykiskt och fysiskt :)
Förresten dagens femte lärdom handlar om trafiken här. Den är verkligen något i hästväg (minns du att ja sku slut me de uttrycke, Lindur?) Det finns typ 6 filer och dom verkar ha sina egna regler i trafiken här. Fast det är grön gubbe så kan man inte vara säker att det inte kommer en buss och kör över en. Så det gäller att vara uppmärksam. Om man inte blir överkörd av en buss finns det alltid chans att man blir överkörd av en cykel, för alla cyklar här! Jag tror till och med att vissa cyklar och sover på samma gång.
Slut för idag!
Klockan elva var vi klara för avfärd efter ett morgonmål bestående av en semla med apelsinmarmelad, en yoghurt och ett glas apelsinjuice. Igår kväll satte vi med kartan på sängen framför oss och försökte att ringa in alla områden värda ett besök + kolla hur metron går och hur man skall ta sig dit. Det hjälpte nog mycket! Vi hittade till metron utan större problem, det var väl ca tre kilometers promenad till stationen. Tyvärr så har vädret inte varit det bästa idag, det var regnigt, grått och rått? så ni kan ju tänka er hur mitt hår såg ut bara för att vi va ute i 1 minut? det var INTE fint. Nå, här behöver man nog inte bry sig så mycke hur man ser ut faktiskt, alla stirrar ögonen ur sig iaf. Vi är nog lite besvikna över att ingen har visat oss runt i stan, eller hur man skall ta sig dit. Här gäller det nog att ha skin på näsan och bara våga ta riskerna, för man vet aldrig hur det slutar. Det är en väldig tur att Iira har Lonely Planets guidebok om Shanghai, därifrån har vi fått den största hjälpen!
När vi kom in på metrostationen kryllade det av kineser. Jag menar det! Det var HELT fullt. Som tur har de skyltar på engelska så vi hittade en skylt med en pil där det stod ?tickets?, vi följde den och kom fram till en lång rad med biljettmaskiner på KINESISKA! Hm, det var ju lite knepigt för oss att köpa biljetter av en maskin som pratar kinesiska. Dessutom kom man inte ens fram till en maskin, för alla kineser bara trängde sig förbi fast man själv stod och köade. Det försöket gav vi upp och hittade istället en kassa där de sålde biljetterna, när man pratar med en människa kan man iaf använda sig av teckenspråk. Vi skulle ha två biljetter och i guideboken fanns namnet på den station vi skulle till så det var bara att visa upp den! Biljetterna kostade 4 Yuan dvs 40 cent, haha man går ju inte precis på minus när man åker metro eller buss i det här landet :) Gick ju relativt smärtfritt sista slutligen. När vi hade fått biljetterna var det bara att följa folkmassorna ner till tågen. Där tog det ett bra tag innan vi listade ut vilket håll vi skulle åka till. Men med hjälp av skyltarna gick det nog. Vi räknade ut hur många stationer vi skulle åka och det var en himla tur att vi gjorde det, för det var något fel på bandet (när dom läste upp stationernas namn) så att det kom försent, alltså efter att vi åkt förbi stationen! Dagens första lärdom var alltså att alltid vara förberedd. Vi kommer nog att börja använda oss av metro framöver, gick mycket snabbare och var mycket smidigare än att åka med buss.
Vi hoppade av tåget i de franska kvarteren och gick omkring där och snurrade länge länge länge. Där finns så mycket butiker att man inte skulle hinna gå i varje fast vi skulle gå varje dag klockan 8-17 i tre månader! Shoppingen är nog mycket bättre där än på ?huvudgatan?. Prisklassen inne i affärerna är nog inte så mycket lägre än i Finland tyvärr! På domhär gatorna fanns alla märkesbutiker såsom Lacoste, Louis Vuitton, Gucci, Rolex, Lyle & Scott, Prada osv.. så det var ganska kul bara att fönstershoppa. Synd att man inte är rik! Annars hittade vi också ett H&M (yeeeeei) så vi sa att de väl ändå dit vi kommer att fara o shoppa sista slutligen! H&M var fem (!!!) våningar, så där finns nog allt man kan tänka sej. Det är skönt att det finns västerländska butiker här så att man hittar nå kläder som passar, dom är ju så små här allihopa! Eller är det månne jag som är stor? Jag måste säga att det är en upplevelse att gå i en såhär stor stad, det går inte att beskriva hur det är ens! Jag kan berätta att jag flera gånger glömde bort att gå över vägen fast det hade slagit om till grön gubbe, för att jag stod och stirrade på allting runt omkring mej, hehe. Skyskraporna här är otroligt mäktiga! Kan bara tänka mej hur det ser ut när det är mörkt och allting är upplyst. Man måste verkligen ta in stan med alla sina sinnen!
Vi sökte förgäves efter marknaden för fejkvaror, dit ville vi ju såklart eftersom vi är fattiga studeranden. Det finns massor med kineser som står längs gatorna med små ?kort? ?eller broschyrer? i händerna. Dom kommer springande efter en och lockar med sina ?märkesvaror? och dom ger inte upp! Vissa går efter en tills man blir så irriterad att man skulle kunna ge dem en rak höger, haha. Vi orkad inte bry oss om dem, utan tänkte att vi går till marknaden istället, man vet ju aldri vad som skulle kunna hända om man följer med någon mysko kines in i en skum sjabbig gränd. Tillsist när vi blev så frustrerade över att inte hitta marknaden, följde vi med en kvinna som sålde en massa fejksaker. Hon babblade på något om att marknaden har varit stängd i snart ett år! Hm.. undrar om det stämmer? Det skulle iaf förklara varför alla försäljare springer omkring på gatorna istället. Kanske det är förbjudet att sälja piratkopior här nuförtiden, vad vet jag? Kvinnan förde in oss i en skum gränd där vi gick in i en rutten byggnad, där inne fanns en liten butik med enmassa fejkvaror :) Klockor, plånböcker, solglasögon, jackor, bälten, väskor osv. Tyvärr så hade de bara kläder år karar :( men vi var mer intresserade av klockor och väskor. Jag hittade en riktigt fin Louis Vuitton klocka och en Prada väska. Iira hittade också en klocka, en väska och en plånbok. Det var egentligen ganska jobbigt att kolla på vad man ville ha eftersom vi var de enda i butiken och det var typ tio kineser som hängde och flåsade oss i nacken. När vi hade plockat åt oss varorna var det då dags att förhandla om priset. Där fick vi oss en rejäl shock!! Kvinnan räknade ihop en klumpsumma på alla fem varor och det blev 4500, dvs 450 euro. GURRE ALLTSÅ! Vi som hade trott att de sku va billigt. Okej de klart att man ska pruta ner det till mer än halva priset, men de sku ändå ha blivi dyrt. Så vi bestämde att vi struntar i klockorna och plånboken och tar väskorna. Då gick hon självklart ner i pris och bjöd något på 3000 för hela paketet. Vi bara skakade på huvudena och bjöd 500 för allting, hehe :) Ja menar de ju ändå 50 euro! Men nope det fick vi inte ner det till, så därför blev det så att vi bestämde att vi bara tar väskorna denhär gången innan vi har lärt oss hur långt man kan gå i prutandet. Väskorna fick vi då för 500 Yuan (50 euro), efter många om och men. Vi var redan på väg ut ur butiken när de ropade in oss tillbaka och sa att vi fick dem för 500, hehe. Så det var lärdom nummer två; att pruta om fejkvaror.
Efter det så var vi självklart hungriga och gick för att söka upp nånstans att äta. Vi gick in ett riktigt snofsigt varuhus (som det finns typ 1000 av här) och hittade en liten restaurang som hade jättefin utsikt. Självklart kunde personalen ingen engelska och menyn fanns inte heller på engelska.. ojoj! Vi hade lite tur och märkte att det fanns bilder i menyn, så det var bara att välja något som såg gott ut. Det blev broiler, nånsorts potatismos med grönsaker iblandat, soppa och ris + en tomatklyfta och några halvmjuka gurkor. Det fanns tyvärr bara en bild på dricka där och det var apelsinsaft, så det fick de bli. Det bästa av allt var att vi fick kniv och gaffel att äta med. HALLELUJA. Så idag blev vi riktigt mätta och belåtna. Dagens tredje lärdom är att alltid kolla om restaurangen har bilder i menyn eller en meny på engelska!
Efter att vi hade ätit bestämde vi oss för att vandra vidare mot gamla stan, vid det laget var vi båda ganska utmattade efter att ha varit i farten hela dagen och gått supermycket. Det är konstigt hur en stad kan förändras på en liten stund. Helt plötsligt tog allt det fina och omskötta slut och det var precis som att komma till värsta slumområdet. Husen var sjaskiga och äckliga och roskisar låg omkringspridda här och var. Vi orkade inte ens gå ända fram till gamla stan utan istället vände vi tillbaka för att söka efter närmaste metrostation. Hemresan gick helt okej, förutom att det var så fullt i metron att vi inte slapp in i den första som kom, utan tvingades vänta på den andra (dom går med tre minuters mellanrum, så det var ju inte så farligt precis). Kineserna trängs helt otroligt mycket, man lär sig säkert att ta sig fram bättre här när det har gått lite längre tid. Det är tydligen inte oartigt att armbåga sig fram här (Dagens fjärde lärdom). När vi gick hem till hotellet från metron började det regna ganska hårt och skorna blev såklart helt genomvåta! Mysigt alltså! Nu är vi i alla fall hemma på hotellet lagom trötta både psykiskt och fysiskt :)
Förresten dagens femte lärdom handlar om trafiken här. Den är verkligen något i hästväg (minns du att ja sku slut me de uttrycke, Lindur?) Det finns typ 6 filer och dom verkar ha sina egna regler i trafiken här. Fast det är grön gubbe så kan man inte vara säker att det inte kommer en buss och kör över en. Så det gäller att vara uppmärksam. Om man inte blir överkörd av en buss finns det alltid chans att man blir överkörd av en cykel, för alla cyklar här! Jag tror till och med att vissa cyklar och sover på samma gång.
Slut för idag!
Kommentarer
Postat av: Sisu
Ojoj, underbara kineser. Haha. Detdär H&M varuhuset e annars ganska nytt, kan dom ha öppna de typ förra året (jag har blivit H&M-nörd efter detdär sabla företagsstrategiprojektet!). Hoppas att du kollade så väskorna var "äkta fejk", hehe. Du kommer så att va pank då du kommer hem igen! Så vi får hoppas du får ett brabetalt jobb i sommar ;)
Postat av: Linda
Ja diggar sånhä långa inlägg! :) Nu ska ja sova, gonatt :) Eller gomoron på dig när du vaknar.
Trackback
